Drömd båt

Är båten drömd blir den sällan fördröjd och går aldrig på grund.
Men som en skyttel går den från gryning till gryning, passerande
aftonen som inte speglas i floden, och fotsteg sköljda på stranden

 

Välkomna att följa oss!
RSS
EMAIL

Om sångtexter, nobelpris och Bob Dylan

 ”Karlfeldt lär ha skrivit sina dikter till melodier, för rytmen och den osökta metern. Ändå skrev han samlingar med dikter, sådana man förutsätts begrunda eller på sin höjd deklamera. I våra dagar kan man i lyrikrecensioner ibland se berömmet ”sång”, ”sånglig” och liknande. Ofta menar man då  bara något som i bildlig mening slår an en ton, skapar en inre resonans. Sällan är det i rent teknisk mening sångbara dikter som avses, sällan något för en vokalist.
   Men Karlfeldt poesi är nästan alltid visa och sång. Han gjorde en häpnadsväckande karriär, blev både upphöjd och folkligt populär. Länge den svenska akademiens ständige sekreterare, tilldömdes han nobelpriset postumt 1931, samma år han dog.”
   Så inledde jag min essay om Karlfeldt, publicerad första gången i Lyrikvännen nr.3 2003. Det leder direkt in på mitt ämne: sånglyrik. Och nobelpriset till Bob Dylan. Och frågan vad för kategoriindelningar Per Svensson gör, när han reagerar så starkt mot beslutet. Det är ganska underligt med tanke på att forna tiders lyrik – inte bara Karlfeldt – nästan alltid var bunden. Det handlar om meter och rim. Och om högläsning, deklamation och alltsomoftast även tonsättning. Idag är Mando Diaos insjungning av Frödings ”Strövtåg i hembygden” spelad i radio. På 40- och 50-talet var Karlfeldts ”Dina ögon äro eldar” gängse, liksom låtar av Dan Andersson, Evert Taube, Harriet Löwenhjelm, Birger Sjöberg och många andra.
   När jag 1989 ville ge ut en LP-skiva, hade jag inte tillräckligt med nyskrivet material och letade då efter svensk tradition. Någon tipsade om ”Till förruttnelsen” av Stagnelius, som jag genast tonsatte. Därefter hittade jag Stagnelius samlade verk, utgivna av Frederik Böök, i gömmorna efter min far. Vilken skatt! Underbara och formfulländade dikter, med hisnande komplikationsgrad, liksom färdiga för tonsättning! Om jag hade haft en kommersiell producent, och alltså kunnat arbeta rationellt,  hade jag genast satt igång en produktion med ett urval Stagnelius. Nu var jag ju tvungen att finna vägar ut för mitt eget material, men jag tonsatte också Karlfeldts ”Maj i Munga” och spelade in t. ex. Evert Taubes magiska melodi till Heidenstams dikt ”Paradisets timma”.
   All poesi, all dikt, all text egentligen, är möjlig att tonsätta. Men intrikat modernistisk form lånar sig sällan till visor och schlager. Och när Harry Martinsson ändå skriver diktsviten Aniara i rytmisk och sångbar folkton, så går budet till Erik Lindegren för libretto och 50-talsmodernisten Blomdahl för tonsättning. Det får inte vara för enkelt.
   Erik Lindegren läste jag som ung. Efter kriget tolkade han surrealistiska bilder av Halmstadgruppen i en serie dikter (s. k. ”ekfraser”). Där ingick ”Idyllens höga hatt kreverar”,  rimmad och metrisk, skriven till en målning av Stellan Mörner. Det är en drömsk karneval! Min melodi till denna dikt har jag återanvänt till två egna visor: ”Situation” (Alt. ”Prickar på mitt golv”) och ”Hösten, fru Ramona”.
   Men Bob Dylan – var finns han? Han skulle naturligtvis vara utsuddad vi det här laget, om inte hans texter tålt en del slitage. En del av vad han gjort förefaller djupt, enkelt och starkt. Jag skriver ”förefaller” för att jag går  egentligen bara efter vad jag kan höra. Och han sjunger övertygande, professionellt och spontant på samma gång. Men min engelska är försummad sedan många år, så jag kan inte gå i god för vad som framgår om man bara läser och kanske analyserar texterna.
  Men varför skulle det vara nödvändigt? Han når en världspublik som turnerade artist. Kanske är han en luftande, instängd i en flygande bur. Naturligtvis har han förtjänat nobelpriset, liksom Winston Churchill gjorde det en gång. Genom sina brister, genom en stor övertygelse.
Välkomna att följa oss!
RSS
EMAIL

Lite att lyssna på

      Beträffande slaget vid Skagerack - Tore Berger
Välkomna att följa oss!
RSS
EMAIL

Som luffaren

 ( av A:lfr-d V:stl-nd )

Om blott i vinden, västan eller nordan
en enda tanke färdas över vida hav
när intill dessa tidevarvs fullbordan
en sista önskan ristas å min grav
Då är det plötsligt dags att gripa dagen
från mjuka soffan lyfta sig i kragen
och trotsande den grymma jantelagen
med risk för skoskav ta sin vandringsstav!

Jag skulle ge mig ut å sista stråten
och se mig om i koja som i slott
och äntligt ge det mesta uppå båten
och bortse från vad allt jag ej förstått
Jag skulle lägga mig med grässtrå uti munnen
och vänta lugnt att tiden ska bli hunnen
som luffaren som tvager sig vid brunnen
när regnets båge springer fram ur grått!

(Publicerad i Grönköpings Veckoblad nr.5 Juni 2005)

 

Välkomna att följa oss!
RSS
EMAIL

Mening och minnen en bok med tillhörande CD

Det här är en bok som jag varmt kan rekommendera i höstmörkret. Det är egentligen en CD-skiva med vackra visor, förpackad i en bok som innehåller texter, bilder och kommentarer som man kan grunna på medan man lyssnar. Mycket i boken verkar handla om 50-talet. Hade jag inte fått den i present så hade jag givit den till mig själv. Vill man ge bort något alldeles speciellt så kan jag tipsa om ”Mening och minnen”. (Den kan nog beställas genom Nielsen & Norén Förlag.)

Mening och Minnen

Vill man få tag på ett exemplar av ”Mening och minnen” så kan man kontakta förlaget: NIELSEN & NORÉN FÖRLAG   e-post: info@ninor.se TEL. 070-30 30 268

      Svanen - Tore Berger

 

deutestangda

De utestängda

Inne står de utestängda
Utanför är löv och hav
Friheten är oerhörd
när bojorna är slängda
Yrkeslivet ställer krav
Ordningen blir inte störd
Ute står de innestängda

Ute står de innestängda
Ordningen blir inte störd
Yrkeslivet ställer krav
när bojorna är slängda
Friheten är oerhörd
Utanför är löv och hav
Inne står de utestängda

 

Välkomna att följa oss!
RSS
EMAIL

Blå Tåget – Fallet Ramona, radioteater spelas här!


Blå Tågets radiopjäser om fru Ramona rymmer en skatt av låtar, varav en del är redovisade på skiva. (Fyra på dubbel-LPn ”Brustna hjärtans hotell” (72), senare ytterligare fyra på live- och revivalskivan ”Blå Tåget på Fågel Blå” (82) och i övrigt enstaka, som ”Flyende vals” på undertecknads första solo-LP. Den långt efteråt skrivna ”Hösten, fru Ramona” blev inspelad på Blå Tågets sista CD ”I tidens rififi”.)

Gestalterna i pjäsen har aldrig riktigt upphört att agera i mina tankar. Kanske beroende på att dom improviserade radiosketcherna bara gav gestalterna i pjäsen ett högst ungefärligt återsken, som figurer sedda genom blästrat glas. Dom var liksom tagna ur luften och aldrig anpassade till någon psykologiserande form av teater. Men som danade i en kollektiv process blev dom naturligt motsägelsefulla och på något sätt kongruenta med riktiga människor.

Välkomna att följa oss!
RSS
EMAIL